Högaffel: grepar för dynga, strö och ensilage

En grep är snabbt köpt och irriterar dig sedan i åratal om den inte passar arbetet. Antal pinnar, pinnlängd och avstånd avgör om materialet stannar kvar eller faller igenom, och övergången till skaftet avgör hur länge redskapet håller ihop. Här hittar du handsmidda dynggrepar, ströjärn och ensilagegrepar samt dynghakar, alltså det som tas i handen varje dag i stallet.

Vilken grep till vilket material

Dynggrepen med fyra eller fem pinnar är standardredskapet vid mockning. Fyra pinnar på runt 31 centimeter greppar halm och gödsel utan att allt faller igenom direkt. Ensilagegrepen med sex pinnar är bredare och tätare besatt, så att kort och tungt material inte försvinner mellan pinnarna. Ströjärn har bara tre pinnar och är betydligt lättare, de är tänkta för att sprida ut och inte för att lasta. Dynghaken med tre eller fyra vinklade pinnar drar materialet till dig i stället för att lyfta det, vilket skonar ryggen vid urlastningen.

Så känner du igen en hållbar grep

Handsmitt betyder att stålet förtätas när det formas, och sådana pinnar böjer sig mer sällan upp. Det andra avgörande stället är övergången till skaftet. En ren holk omsluter skaftet över flera centimeter och tar upp hävningen, medan billiga isatta skaft arbetar sig lösa med tiden. Skaft i ask fjädrar och går inte av vid första ansättet. Den som jobbar mycket över huvudhöjd tar i stället ett teleskopskaft i aluminium, som ställs in efter arbetshöjden.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan en högaffel och en dynggrep?
Högaffeln har få, långa och tunna pinnar för löst hö. Dynggrepen har kortare och kraftigare pinnar som håller halm och gödsel utan att böja sig.

Vilken grep tar jag vid mockning i nötstallet?
En dynggrep med fyra till fem pinnar och holk. Till kort ensilage lönar sig ensilagegrepen med tätare pinnavstånd.

Vad är dynghaken bra för?
Till att dra i stället för att lyfta, till exempel vid urlastning av trånga boxar eller när du drar ut material från väggen.